(flåt: jag ljög - finns inga tekniska
möjligheter. Annars kul att leva upp
till sitt rykte.)
Men ändå
att kalla dödsstraff för överlagt mord
är väl ändå att ta i,
dom får väl skylla sig själva förresten
jag hörde några intellektuella
diskutera den här frågan häromdan
"dödstraff är ju ett känslomässigt argument"
menade man
- nä, jag är givetvis själv emot det,
tyckte man
- men det är ju klart, på nåt sätt, alltså,
va?
(spårade jag inte lite blodtörst där?)
och alla höll med
alla var motståndare till
känslomässiga argument
får jag fråga:
en mördare som dödar
i "hastigt mod", (förmodar jag)
handlar väl antagligen känslomässigt?
Men ett samhälle som planlägger
en avlivning
kan väl inte sägas handla känslomässigt
man för ju ett resonemang
och resonemang låter som nåt intellektuellt
eller har jag fel där?
men är man intellektuell
måste man ju vara motståndare
till öppet våld
typ, gatuvåld
-det är ju sällan man ser
intellektuella gäng
dra runt på stan
och terrorisera
gym-nasisterna
men annat våld då?
handen på hjärtat,
eller kanske hellre på hjärnan?
jag minns en som hette Adolf
jag vet inte om han avlivade nån personligen
(mer än sieg själv)
så där var han nog utan skuld
men jag misstänker
att han hade ett finger med i nåt spel ändå.
planlagt mord?
som institution?
har det med känslor att göra?
verkar lite avlägset från känslor tycker jag
och närmare ett teknokratiskt tänkande
-en kall intellektuell kalkyl.