980928

Det är morgon
Det är ju alldeles fantastiskt
- det är åter morgon
Och löven
och himmelen
och rasslet
och den gömda fågeln

Nu i höstlig ensamhet
- ej i sång,
men kvävda rop
- den våta himlens röst

I lövens rassel
sakta rörda
av den tysta vinden
- och detta
är fantastiskt

En snabb berusning
värmer, kittlar i mitt bröst
- och gör mig så förvånad

Jag ser daggdropparna
på bladen
ser vindens rörelser
ser den prata
inni löven
och jag får tårar

Att jag kan älska denna dag
som kunde va' den sista
och kanske är den första.