010930 21:39

hejsan duttsingen!

lite förvirrad
men det är väl inget nytt !

tänkte annars att jag kunde
ringa hem till dig
om ett tag.
ja, bara jag vet var du står.
(om det är ok för dig)

ja, ja!
vad knäppt allting e.
ja, och hur ska detta sluta.
(tar hyra på en skuta)

OK, så här är det :
jag vet inte vad du menar.
alltså, om allt är slut
eller om du menar nåt annat.

Jag tänker så här:
ok daggis,
det löser sig.
och om några dar
har allt klarnat (igen?).

men så blir det inte.
nej, för man lever ju,
och upplever ju,
i nuet.

och man kan inte flytta känslor
till framtiden.
nej, dom är bara här.

inferno.
ja, det är var det är.
och detta hellvete kan man
inte ta ett vigt skutt över.
nej, man ska gå igenom det.

klart man kan resonera.
(med sig själv.. ingen annan
kan ju lyssna.. och även om dom
kunde lyssna
så skulle om inte förstå)

så jag resonerar inom mig själv.
vilket håller på att göra mig tokig.

och vad gör jag då?
jo, jag fixar till en dörr.
- en skevande dörr.
som jag lyckas få rak.

Men säg att allt ska sluta.
- då ska jag alltså gå ur det här.
du, det blir ett tufft jobb.
och ett nytt liv.

nej, man kan inte tänka framåt.
eller planera för ett annat liv.
man är i det gränslandet man är.

och ska man kliva ur nånting.
måste man ju passera detta gränsland.

Men allt beror på dig.
och på vad du menar.
- och det förstår jag ju inte.


kram & puss
(plus nattpuss)

010929 20:53


hej-ej-ej-ej-ej!

dusan???

sö trött i kväll!
ja, man fick åka i den kalla vinden.
med halsduk om mun och näsa.
och påbyltad.
och frost mellan fingrarna.
(nä, bara skojja - hade varma skidhandskar)

nä, men jag hoppar spökiga sagan ikväll!
- man vill liksom bara slappa...

får la säjja som den där mystiske
palladium eller va han hette.
alltså när han skrev till sin iris.:
- jag skriver inte på befallning
- för orden måste kunna flyga
-som fåglar
-som landar var dom vill
........osv...............

och ikväll flyger ingenting.
nä, för jag har landat i sängen.
och det tungt.

så jag gäspar dej gonatt
med puss å kram

å nattis

ja, åsså äntligen en ny
men dock misstänksam nattpuss
---------------

/upptaget----upptaget----ring/

010928 20:53

hej, om du läser!

fortsätter sagan i morgon
om jag orkar..
(trött i hela kroppen nu:
håller på att välta omkull huset.
dvs. reparerar ett par rum
och en dörr... samt förbereder
för en (sträng?) vinter)

berättade jag förresten att
dalslandshjälpen anlände igår
i ett stort sverigepaket.
ja, jag blev så glad.
och paketet innehöll både handdukar
och lakan samt ett par tumvantar
inför vintern.
och sen låg det en hel bunt kulspetspennor
i paketet också. (förbrukar massor med
pennor).
och två mössor var också med.
(paketet från min ömhjärtade syrra)

ja, och så har jag städat lite också.
nej, men det måste man
när allt damm väller fram
när man flyttar möbler och
slår loss väggar.
när man bänder dörrar
och egentligen borde använda
domkraft för att stötta upp
sviktande, bärande bjälkar.
(men jag sket i det sista.. får hålla
ett tag till.. - huset har "satt sig"
en aning men jag klarar det så länge
med smärre justeringar)

ja, vad ska jag berätta mer?
nej, det har inte blivit mycket
annat gjort under dagen.

puss & kram
å nattis
från daggis

010927 20:30

pussungen!

har du inte skrivit nåt alls???
snälla! rara!

jag har i alla fall skrivit en bit
på sagan..
ja, och den börjar bli lite kuslig också..

------------------------------------

(resume': prinsessan befinner sig
på gamle, trötte kungens slott
och har fått äta mat och godis tills hon
kräkts. och nu är hon på väg till
sitt sovgemak, ledd av betjänten)


Och i den sena kvällen
hördes deras klapprande deras steg
när de gick genom slottets
många salar.
och ekona svarade ödsligt
tillbaka med ett dovt
"klapperi-klapperi-klapp".

betjänten gick steget före
och prinsessan hade svårt att
följa honom i nattmörkret.
men hon höll sig fast vid honom
vid hans ena rockskört
som hon tagit tag i.

"ja, nu ska vi snart vara framme"
sa betjänten
medan de gick genom en vindlande
och nästan kolsvart gång.
"nu är vi snart där"

prinsessan orkade inte svara
så trött var hon
utan hon höll honom bara
hårdare i rockskörtet.

och så stannade betjänten tvärt.
ja, så tvärt att prinsessan
åkte rakt inni baken på honom.
och hon måste mumla
"förlåt, förlåt så förfärligt mycke"

"ingen fara" sa betjänten
"jag har överlevt värre"
och fortsatte
"ta bara slaget vid pottebro..."
"nä, det får jag ta en annan gång"
sa han när han såg hur sömnig
prinsessan var..

"ja, här var de" sa betjänten
igen..
och så öppnade han en liten
dörr i den gamla slottsmuren.
"nej, det är inte så väldigt
modernt - men det är mysigt"

och in kom dom i en väldig sal.
och fuktig var den.
och den såg nästan ut som
en gammal tortyrkammare.
som vid fängelsehålorna.

"ja, här bodde en gång
den gamle rebellen
Viktor von Vimsen"
berättade betjänten
"och det mådde han inte så illa av"

"nähä" sa prinsessan trött
"men usch va de e kallt"

"det ska vi genast ordna"
"det gör vi med en varm och
välkomnande brasa"
sa betjänten
"ge mig bara fem minuter"

"ja tack, snälla" sa prinsessan
och satte sig på en stol
och gäspade.

och fem minuter senare brann
en flammande och varm brasa
i den stora spisen..

"ja, då var det bara att gå
till kojs då, prinsessan"
sa betjänten
"och mer ved finns här vid
eldstaden. det är bara att
kasta mer på om det skulle brinna
ut under natten"

"ja, tack" sa prinsessan trött.
och började titta bortåt sängen.

"och då ska väl jag avlägsna
mig då" sa betjänten
"gonatt då" sa han.
och så gjorde han en sirlig gest
i dörröppningen.
och stängde sedan dörren.

prinsessan satt nu ensam i
rummet. och hon kände sig
lite ensam.
och vad stort det var.
lite kusligt stort tyckte hon.
men det började i alla fall
bli vart och gott.

så gick hon fram till den
stora hímmelsängen
och drog undan förhänget.
jo, men det såg mjukt och fint
ut med dunlakan och pösiga kuddar.

så la hon sina kläder på en
pall som stod invid
och tog på sig det nattlinne
som låg på sängen.

"konstigt" tänkte hon
"hur kunde man veta att det
skulle va ett nattlinne"
"och min storlek också"
tänkte den smala lilla prinsessan.

och så kröp hon ner i sängen.
och knäppte sina händer
och bad sin aftonbön.
och sen somnade hon nästan genast.

och prinsessan sov tungt och
djupt.
och timmarna gick.

och så närmade sig klockan tolv
på natten.

och sakta. mycket sakta
öppnade sig dörren.
sakta och nästan ljudlöst.

och ett lätt vinddrag kom in
i rummet.
ett kyligt vinddrag.
och en liten kall pust
nådde den sovande
prinsessans kind.

och hon reste sig förskräckt
i sängen.

och hon såg att dörren stod
på glänt.
och att där i dörröppningen
stod en gestalt..

"a-a-a-aiii, vem e du" skrek
prinsessan

"lugn du, min lilla prinsessa"
sa gestalten
"jag är bara Gori Dörrar"

"vad gör du här" sa prinsessan
uppskrämt
"och mitt i natten"

"jag är Gori Dörrar"
sa gestalten igen
"och jag går i alla dörrar"
"ja, i alla dörrar här på slottet
går jag"

och gestalten fortsatte
"och det gör jag varje natt"
"för jag är slottets svarta katt"

"usch vad kusligt "sa prinsessan
"men jag vill sova nu"

"farväl då min prinsessa"
sa gestalten
"jag måste bara se att allt e rätt"
"i alla rum och salar"
"att allt är bra på alla sätt"
"och innan klockan tolvslag talar"

"ja, men gå nu så jag får sova"
sa prinsessan sturskt.
- jo, för hon var ju
så fasligt trött att hon inte
brydde sig om något
annat än att få sova nu.
ja, så trött var hon.

och lika ljudlöst som
dörren öppnades
stängdes nu dörren igen
och gestalten var borta.

och ögonblicket senare
sov prinsessan lika
tungt och djupt som förut.

forts...

-----------------------

sov gott då, älsklingen!

en massa kramar
å pussar
å söta visk i örat

nattis

010926 19:22

tuttan!

du, jag måste skjuta på sagan några dar till!
(på fortsättningen alltså)
- är så yr i huuvudet.
antagligen fått nåt virus.
å ont i halsen mä.

nej, jag misstänker nu att det inte var
soppan.. tror det bara var een tillfällighet.
.. ett sammanträffande.


Så jag ska inte berätta den där historien
om killen som trodde att han blivit förgiftad
av ärtsoppa.. nej, inte i kväll..
och konspirationen han trodde sig ha blivit
utsatt för..

nej, varför skulle jag göra det?

och varför skulle jag berätta
att han nästa dag,
då han dessutom angripits av halsont,
övergav teorin om ärtsoppa
utan i stället inriktade sina funderingar på
ett influensavirus.
nej, varör skulle jag berätta det.

och att han då insett att han var offer
för en större komplott.
nej, sånt kan man väl inte berätta.

att han samma dag sett ett mindre privatplan
, med mycket svagt motorljud,
segla över den torpstuga
i vilken han funnit sin tillflyktsort.

och att han tyckt sig se
nån slags vitt halvgenomskinligt pulver
sakta dala genom luften
efter flygplanet.
nej, det förbjuder min tunga att föra vidare.

skulle jag berätta
att denne besynnerlige man
nu ansåg sig utsatt för ett
konspiratoriskt attentat
med biologiska stridsmedel.
nej, sånt berättar man bara inte.

och att han dagen efter
sett stridsflyg från såtenäs
avpatrullerade luftrummet
ovanför hans avskilda torpstuga.
nej, varför skulle jag berätta det?

skulle jag berätta en historia
om en man som sett tydliga bevis
för hur stridsflyg nu avfotograferade
med både vanlig kamera
och med värmekamera
tillståndet i hans
enskilt belägna torpstuga?

skulle jag föra vidare en historia
om en man
som nu sammanflätade bevis
på hur en världskonspiration
,med det egna älskade landet inblandat,
spionerade på honom.
och skulle jag ytterligare berätta
att avsikten med detta spionerande
inte bara gällde att på ett slutgiltigt sätt
oskadliggöra honom
utan även komma över
de hemligheter
som för honom gjort det möjligt att..
- gjort vad möjligt?
nej, det kan inte ens historikerna
avslöja om hundra år..
nej, inte ens om de ville..
nej, för alla dokument är då brända.
och alla i den innersta kretsen avlidna..
nej, inte kan jag berätta en sådan historia..

nej, så den historien kan vi ju ta en annan gång!!!

------------------ Älsklingen!
tänk vad mycket man kan hitta på!
och tänk om verkligheten
är mer fantastiskt än fantasin!
- tänk dig det du...

och du måste meddela mig mycket!
ja, lova det!
jo, du vet...
det är ju det jag lever av.
- din kärlek!

och utan dig är jag inget.
eller nåt mycket litet.

kramisen då da
med älsklingspussar

010925 21:06

pussiluttan!

du! - det blir ingen ärtsoppa i kväll.
nej, jag menar saga !!!

för alltså det att jag har blivit förgiftad.
ja, av ärtsoppa..

å alldeles konstig i huvvet e man..

Historien är den att jag fick ärtorna
av Lusse, här på granngården.
och han, i sin tur, hade fått dom
av Stenis. (en bagge som bor
några gordar bort)

Ja, två stora och ordentliga
bärkassar var det.
och så ville Lusse så hemskt gärna
skänka mig lite av detta kalas.

Jag tog försiktigtvis bara några skopor.
... ja, man visste ju inte.

Jag blötlade lite ärtor i går.
det var väl en halv-kastrull.
och i dag kokade jag.

Jodå,, smaken var goddigoddi.
nej, inget fel på den.
och jag hade kryddat med
lagom med salt och peppar.

Detta skulle alltså bli min middag
idag.. tillsammans med lite grönsaker
också.

Och nu... några timmar senare...
- jag känner mig som en stor klump.
och huvvet e liksom borta..
och jag missar hela tiden tangenterna
när jag sitter och skriver nu.. får hela
tiden abácka å rätta..

Nä, de va nåt lurt med den soppan.

Jag frågar dig nu!
ska jag stoppa ett par fingrar i halsen
och kräkas upp det hela???

nä, men de e så äckligt å spy.
och sitter kvar surt och länge i munnen sen.
- nä jag hoppas att det rinner igenom.
ööhhhh - va ja känner mig äcklig nu..

Tror du det kan vara en konspiration?
ja, en jävulsk plan.
alltså, nån.. nje säkert minst några..
vill röja mejj ur vägen.

ja, dom har nästan lykcats.
är alltså rätt så borta nu..

Joda... listigt i så fa..ll

visste att stenis var deu nog att ta emnot

okända ärtor..

och att han sen vid sin slöa eftertanke
insåg faran...
och att han då skulle ge dom till Lusse..
- ja, som han låtsas vara vän mid..
men som han i själva verket
innerligt hatar...

och att lusse sen...
ja, hel´dum en han inte...
förstod att det var nåt kusligt
med gåvan från stenis...

och som sakt... först ville testa på mej.

ja, och nu har han gjort det..

men han törs inte komma fram...
utan smyger härutanför i knutarna.
för å kolla hur länge jag e vid liv...

ja, du Lusse...
ibalnd kan man ana..
men inte kunde jag ana denna låghet.

att ja ska va nån slags munskänk..
(de kanske var dryckesprovare,,,
har glömt vad matprovare heter - eller hette)

(undra förresten opm buskis har matprovare?)
nä, ta bort det sista... inte illa ment..

ja, ja...
jag försöker tänka klart.. klart och koncist.

OK.... - teorin är framlagd...
men motivet.. vem skulle vilja ligga bakom
detta sataniska attentat mot mejjsan.?

nån sopm hatar mig?
för jag be alla som hatar mejjsingen att
räcka upp handen..

hjälp! - hela klassen!

---------- hej svejs puttiluttan ..
jag bara skriver på så här - för att skriva nåt.

ja, men jag är ruskigt konstig i huvvet
och det efter ärtsoppan..
och korppen inkl maggen känns som en
stor klump.
en stor seg klump.
å så har man örrrch-känslpr på det
ja, man vill bara spy...

nä,,, jag måste sluta nu...

Älskligen!!!
jag är sinnessjuk ikväll
- så jag frågar..
kan du älska mig ändå..
bara sådär lite..
pyttlelitegrann..

säjj de.. att du älskar mig puttelite!

för jag älskar dej ändnå..
och hur dum i hyvvet jag än e
så älskar jag dig lika mycke
ja, nästan mer..

sötisälsklingen - kom hit och
ta hand om idioten...

han behöver dej..
ja, en som vårdar å pysslar
i rena rara röran..

kramokram
mä
pussepuss


/ringt/

010924 22:10

hej, gullet !!!

har skrivit lite forts. på sagan:

--------
(resume': ja, prinsessan befinner
sig i det stora köket osv... ja, hon
är alltså på det sömniga slottet
och ska få nåt att äta av kokerskan)

Rätt efter rätt ställde hon upp
framför flickan som kastat sig
ner vid bordet.
och aldrig hade man sett en
prinsessa med så glupande aptit.

hon stoppade munnen full
och skulle samtidigt prata
och berömma kokerskan
för allt det goda.

och hälften av maten åkte
ut ur munnen igen medan
hon pratade och åt.

och hon tuggade och svalde.
och kastade sig över nya rätter.

och så fick hon syn på
gelepuddingen.
och prinsessans ögon blev
stora som klot.
ja, hon stirrade så
på puddingen
att den nästan åkte i golvet.

"ja, ja, ja..." sa kokerskan.
"gå du över på puddingen
med en gång då."

"får ja de" sa prinsessan
andlöst.

"ja, ögera på dej lyser ju nästan
som evighetslågan på hissingen"
sa kokerskan
"- så de går väl inte å hindra dej"

och flickan.. ja, hon sög i
sig puddingen.. nä, hon hade
inte tid med nån sked.
nej puddingen var så dallrande
härlig och lös - att det bara var
att slurpa i sig tycket hon.

och magen.. ja, magen blev bara
större och större och större.

ja, den lilla magra prinsessan
med de hungriga ögonen
och tunna händerna..
ja, sakta förvandlades hon.

- hon svällde.

först var det magen.
- "blurp, blurp", sa den
varje gång hon svalde ner.
och för varje "blurp, blurp"
sa det liksom "popp, popp"
från klänningen .
det var när knapparna åkte ut.

- och så växte magen ut lite grann till,,
och snart putade den ut
som det värsta.

"nä, nu orkar jag inte mer"
sa prinsessan och försökte
resa sig.

men hon reste sig lite oförsiktigt.
ja, för hon åkte rakt ner i
golvet i stället.
och "brump" sa det när baken
landade på träplankorna.

men det var ingen fara
- för baken hade växt med magen.
så den tog mjukt emot stöten .

"uh,, jag mår lite dålig nu"
sa prinsessan.
"jag, har nog ätit lite för mycket"

och så blev hon sakta grönare
och grönare i ansiktet.

"vi får nog ta å hjälpa dej upp"
sa kokerskan.
"vi måste ha upp dej på stolen igen"

"sverker,, hjälp till här lite"
ropade kokerskan till betjänten
som stod och halvsov vid dörren.

och så tog dom tag i flickan
i varsin arm
och med möda fick dom upp henne
på stolen..

"ja, man sak nog äta lite
försiktigt" sa kokerskan
"annars kan man spricka"

"jag tror jag spricker nu"
sa prinsessan.
och den gröna färgen i hennes
ansikte övergick sakta till lila.
ja, hon fick precis samma färg
i ansiktet som gelepuddingen.

"åh, jag måste kräkas"
stönade prinsessan

och sagt och gjort.
först kom en lila stråle
ur hennes mun
- det var geletårtan.
och stålen ville liksom aldrig
sluta.
och nu låg hela geletårtan
på bordet igen.

"oj,oj,oj,,, - kära hjärtanes"
kved den tjocka kokerskan.
"å min fina geletårta också"

men flickan mådde ännu illa
och hade blivit grön i ansiktet.

"örrrch - nu kräks ja igen"
sa flickan
och sagt och gjort.
nu kom en lång grön stråle
ur hennes mun.
och den träffade väggarna i
köket.
- som nu färgades gröna.
och det vara alla bakelserna
som åkte ut.

"oj,oj,oj,,, - kära hjärtanes"
gnällde kokerskan.
"å alla mina fina bakelser också"

men nu var prinsessan
tunn som en tändsticka igen
och såg kryare ut.
- och tunn som en tändsticka
ville hon vara
för då trivdes hon bäst.

"ahhh" gäspade prinsessan.
"åh, va ja e trött"

"ja, du sverker" sa kokerskan.
"nu e de nog dags för dej
å visa sessan lilla sovgemaket"

"javisst, ja" sa betjänten
som åter stod och halvsov borta
vid dörren.

och så gick den sömninga
prinsessan efter betjänten
mot sovgemaket.

forts.

-------------------------

nattis då
lilla prinsessan
med mycket kramis
å puss-puss


------ ps. ----------------------------------------
måste prata lite väl om amerika också:
dom liger ju bl.a. bakom PCn ---------

010923 22:11

sötnosen!

åh, du!

förlåter du en trött gammal dummis!
ja, för att han inte orkar skriva
så många rader ikväll???

nä, det var en konstig natt.
och den har suttit i under dan.

somnade. sov en timme. vaknade.
somnade igen. sov en timme. osv.

så höll det på till klockan fyra.
då jag gick upp och fikade.

tittade sen på en "divX-film".
(en film om apor: nya version.
recension: helt kass - jämfört
med originalet.)

och sen kunde jag inte hålla mig
vaken längre utan somnade.

"Nä, men det var ett väldigt tjat
om hans sömn. - kan han inte
hålla det för sig själv."

nä, det kan han faktiskt inte!

"Alltså, man skulle ha betalt
för att läsa sånt här dravel"
"- bra betalt"

men där fick du tji!

"Du, jag skickar räkning"

tji, igen - jag river alla räkningar.

Men duttan!
själv då? - sover du som en stock
och helt bekymmerfritt nätterna igenom.

du, jag undrar ibland.. nej, inte ibland men ofta!
jag undrar om det är din oro jag tar emot???
ja, tänk om jag nånsin får veta!

---- du kan hoppa över det som står här under --------

Eller kanske det är världens tokerier
man sover dåligt av.

alltså, den slugiltiga lösningen.
- där man på ett avgörande sätt
bekämpar och nedgör
all världens ondska.
- i ett slag.

problemet är bara
är att nån som ser detta ovanifrån
inte är riktigt klar över
vem som är ond eller god.

men historien visar ändå
(tycker någon)
att det goda alltid vinner.
jo, för det är de goda
som skriver historieböckerna.
(det goda = de överlevande)

och de onda har ju dött
och har inte så mycket mer att säga.

och detta gäller ju båda människor och djur.
och djuren har ju heller aldrig skrivit
några historieböcker.

och andra konkurrenrande människor.
som vi slagit ihjäl genom historien.
nä, dom skrev heller ingen historia.
- lämnade bara några ristningar efter sig.

"vi våldtar och slår ihjäl,
med samma glada själ"

sa amerikanderna
när de våldförde sig på amerika.

Ibland när man läser historien
kan man få för sig att amerika
var ett tomt och jungfruligt land.
(när det invaderades)

men det är dessa glada slaktares
ättlingar som i dag har tagit
jobbet som polis.

så att,,, vem som är ond eller god
beror nog på vem man frågar.

En annan konstig grej
är att jag har fått för mig
att det mesta av våldet
vi ser i media
kommer från ett visst land.

och om man slår sönder en kultur
som man gjort i amerika
- hur lång tid tar det då
innan en ny högkultur kan uppstå.

nej, jag vill inte kalla det nuvarande
amerikanska kulturen för en högkultur.

ok. - att de extraverta slaktarna
har spridit coca-cola, mcdonalds,
våldsfilmer och dylikt över världen
tyder ju på en viss styrka.

men med samma styrka
sprider en knarkhandlare
sina varor.
och en hallick sina produkter.

men högkultur. och moral. och ansvar?
nja...

OK. Det finns bra saker med amerrikat mä.
men bristen på en grundlagd kultur är påfallande.
- påminner oftast mer om "buskis".

Nä, slut på tjafsandet.
men jag hoppas att världen
nu ska slippa ett storkrig.
- ett krig
som kan lägga mänskligheten
i graven.

------------- börja läsa här igen ----------------

gosingen!

du, vi tar nya tag.
och får nya krafter.

jo, för detta är bara en mellanperiod.
ja, vi behöver vila oss lite.
- tycker du så också???
jag hoppas det..

jo, det hoppas jag..
jo, för jag är så trött..

vill vila.
men ändå känna din närvaro.

och känna din hand.
ja, här på min axel.
och just nu.
ja, jag vill känna den.

och jag känner den.
och hur den vilar med ett lätt tryck.
.. på min axel.

och att du kan stå
här vid min sida.
..och som jag känner nu.
- vid min högra sida.
och med handen på min axel.
vilande.
lätt.

så känner jag dig.
nära.
och att du finns här.

- så finns din kärlek hos mig.
och din närhet.
och då är allt så bra...

kramisar
å pussar

010922 20:07

hejsan, pejsan!

ja, de va la enna för väl
att du inte kom i da!
nä, en annan e slut
som en gammal tröska.
nä, inget å visa upp
på höstmarknaden, inte!
- så tur va la de...

Men älsklingen!
jag skrev lite fortsättning på sagan
alldeles nyss
och här får du den.
- fortsättningen alltså.

--------------------------
(resume': jovisst-ja, prinsessan
har just beökt kungen och ska
få nattlogi på slottet. hon följer
efter betjänten på väg till
sovgemaket)

de gick åter genom stora
salar och långa korridorer.

och rätt vad det var kom en
underbar doft emot dem.

det luktade.. ja, det luktade
honungskakor, och ärtsoppa,
och gelepudding, och fruktmos,
och alla världens fröjder
för magen.

och betjänten tvärstannade..
ja, precis som han kommit
att tänka på nånting..

"jo, vad var det jag tänkte"
sa han.
"jo, men inte ska du väl
gå och lägga dig på fastande
mage, inte"
"- du är väl hungrig som en varg
efter en så lång vandring"

"åh, ja" sa prinsessan
"jag är jättehungrig"
"och jag har bara ätiti
två torra skorpor"
"- och som jag svalde ned
med en tråkig skopa vatten"
"de e allt jag fått
på hela dan"

"ja, men kom med här då"
sa betjänten vänlig.
"nu går vi raka vägen till
köket"

och nog var det enklet at hitta
till köket.. det var bara att
följa dofterna.
nej, här behövde prinsessan
ingen vägledning.
nej, så hon sprang i förväg.

och så kom hon fram till en
halvöppen dörr.. och det bara
strömmade ut de underbaraste
dofter från rummet innanför..
nej, detta måste vara köket
förstod prinsessan..
men hon väntade ändå in
den gamle betjänten
som kom efter henne i en
lite haltande språngmarsch.

"ja, här är det" flåsade han
"här är köket"

och så öppnade han dörren
och dom gick in.

oj, vad kastruller det stod
på spisarna. och bullar på
borden. och mitt uppi alltihopa
glänste en dallrande geletårta.

och i ett hörn av köket såg
hon en liten dam.

"ja, det där är kokerskan"
sa betjänten.
"och nu ska jag presentera
dig för henne"

"hallå, agda" skrek han
tvärsöver rummet.
"jag har en hungrig gäst med mig"

gumman vände sig om.
"de va la roligt i höjjda"
hojtade hon tillbaka.
"e de inte ett litet kärt
prinsessbesök"
"- ja, som vi har på matsedeln idag"

"hon skämtar alltid så"
viskade betjänten lugnande
"men hon är fredligare än en kossa"

och så kom den lilla rultiga
gumman mot dem.
och hon så sträckte hon
fram en mjölig hand.

"goddag" sa prinsessan
och så sa hon
"trevligt att råka - en kråka"
för att skämta tillbaka

"jaha, här har vi ett hungrigt
litet flickebarn kan jag se"
sa kokerskan

och kokerskan var rund som en fotboll.
och kinderna var som små uppblåsta
ballonger.
och händerna var knubbiga
som två små runda slevar
i julgröten.
håret var mjölvitt och stod
rätt upp.
och näsan var röd och stor
som en tomat.
och bakom denna näsa plirade två
små illmariga ögon.

"jaha, goddagens då"
sa kokerskan.
och så hälsade de
med ett stadigt grepp.

"åsså va la de dags käkamaten då da"
sa hon - och så svepte hon
bort allt bråte från det
stora bordet med sin tjocka arm.
...och sen så började hon duka upp.

forts.
--------------

kram-kram
å
puss-puss
då
lilla hjärtat

och sov snuttegott

010921 20:39

kvällis, mjukisdjuret!

(kapade bara sidan och la resten i arkivet.
(tungladdad) - fixar till den senare när jag hinner.)

ja, du! - får se om jag orkar saga ikväll.
- lika trött som kungen denna afton!

jo, så här var det.
(och förklaringen till min trötthet)

Alltså i natt.
inatt körde jag omkring med tomas pappas bil.
- en stor svart volvo.

jag körde väl oskarsleden fram och närmade mig
älvbron.
jag tyckte bilen gick tungt och svårstyrt
så jag körde in på en parkeringsficka strax före bron.
och så gick jag ut och tittade.

jodå! ena framdäcket var punkterat.

en sån ångest jag fick.
ja, vad skulle tomas pappa säga!

jag tittade därbak och såg ett reservdäck.
men det var så väldigt tunt - och det verkade
slitet också. och så hade jag heller ingen ork
eller lust att sätta på det.
jo, för tomas pappa skulle ju ändå märka.

ja, när jag stod där i den kalla och fuktiga vinden
dök plötsligt tomas upp.
- han såg glad ut.
ja, det förvånade mig verkligen.

jag visade honom däcket. - men han bara ryckte
på axlarna.
och så menade han att vi skulle köra i alla fall!

vi satte oss i bilen och jag startade.
jo. men först måste vi kolla däcket en gång till
tyckte jag.

ok da.
vi gick ut ur bilen igen
och då hade tydligen däcket dragit in luft igen
- för punkteringen var borta.

ja, man ska ju inte förvåna sig över nånting
"nowdays" så jag gick med tomas in i bilen
igen och satte mig bakom ratten.

och så körde vi iväg.. och det gick bra.
(jag tror vi körde över bron - jag minns inte så noga)

Men hans pappa är ju död..
och varför har han då den svarta volvon?
nej, det tänkte jag inte på då..

jag vet bara att en gång när han ringde till mig
- pappan alltså.
och han skulle ha ett program för ordbehandling.
ja, han ringde till mig... men visste samtidigt inte
att det var jag.

jo, men han kände mig bara så där perifert.
- som en diffus kompis till tomas.
och jag tror inte att han gillade mig.
och definitivt inte att tomas umgicks med mig.

(ja, han var ju så där akademiskt radikal...
på kanske det där rätta och genomtänkta sättet..
medan min tankevärld var mer vild och hemsnickrad)

han visste alltså inte att det var med mig han pratade
i telefon. han trodde att han helt enkelt talade med
en anonym datafirma. - en anonym röst.

ja, jag hade ett program som skulle passa.
och så hade jag också gjort ett räddningsprogram.
och det programmet kallade jag för krasch.

ja, men fatta detta: jag är programmerare och inte
försäljare..
en försäljarde skulle aldrig ta ordet krasch i sin mun
när han säljer program eller datorer.

men jag som programmerare visste ju att program
stundtals kraschar. - precis som datorer.
därför hade jag gjort programmet "krasch" till
ordbehandlaren.. ja, så man kunde rädda data
och texter när nåt "la av". - eller tex vid strömavbrott.

(bill i gatan skulle dock aldrig nämna nåt om program
som krasch el. dyl. - men han är nog främst säljare.)

ja, här satt jag alltså och hörde tomas pappas röst i
telefonen.

och när jag sa vem jag var. och nämnde tomas och
att han hade en väska hos mig som han kunde hämta.
ja, då blev stämningen ganska obehaglig.
(nej, denne akademiske (bl.a. poet) ville i detta
sammanhang inte veta av några närmare känslor.
och ville framför allt inte veta något om program
som kallades för krasch.)

så samtalet stannade av ganska tvärt.
ja, han blev ganska sträv och egendomlig.
och ville nog helst kasta på luren.
- några artighetsfraser
och sen ett snabbt och krystat - hej, då.

sen satt jag där med min lur i handen.
och tänkte.
- jag tänkte: mamma,,, jag är död.
jag har plakatat bort mig totalt.
och på alla plan..
- blanda in känslor i detta samtal med professorn.
ja, och dragit in hans son i samtalet.
och till råga på allt börja pladdra om ett program
jag kallade för "krasch".

jag dog där på stolen en stund.
ja, denna kyla,, som kan möta,,
ur en chock,, som ska försvaras..
hans chock..

som han transplanterade in i mig.
och han gav mig sin svarta volvo.
som jag skulle köra genom natten.
till hellvetet och älvens vatten.

sensmoral:
när du får låna en stor, svart och tungstyrd volvo.
se efter att det inte är en likbil.
----------------------


Du!
jag blev så omskakad av historien ovan
(som svävar nånstans mellan dröm och verklighet)
att jag får hoppa över sagan i kväll.

ja, jag känner mig konstig nu.


men
kram-kram
å
puss-puss


/letar efter dig i morgon.../

010920 21:56

hej, gosingen!

du! - jag tror du sätter världsrekord
i sötnosighet!
- när kan vi gifta oss???

åh, vad jag längtar..
och hur länge ska du plåga mig?

snälla du!
jo, för jag vill bara ta dig
i famn... och krama... jättemjukt...


---------- sagan fortsätter ---------
(resume: förra avsnittet fick
prinsessan audiens hos kungen.
och nu har hon just blivit
insläppt till den sjusovande
tröttisen till kung)

ja, och där satt han.
högt uppklättrad på sin tron.
och han såg jätteensam ut.

men så fick han syn ppå flickan.
och ljusnade.
ja, hela ansiktet började lysa.
och han lyste nästan som solen själv.

"och vem e du då" undrade kungen.

"jag är bara en prinsessa på vandring"
svarade flickan.

"jaha,, och du kommer långväga ifrån
då förstår jag" sa kungen med ett
leende.

"ja, jag kommer från kungariket
-stora skepp och långa öar-"
sa flickan
"och där är min pappa kung"

"det riket har jag då aldrig
hört talas om" sa kungen
"ligger det långt bort"

"ja, först ska man gå till
den stora dalens kant"
"och sen måste man fortsätta
över bergen"
flickan hämtade andan ett ögonblick
"och sen ska man ta sig igenom
de stora, vilda skogarna"
"och till slut,,, ja, då kommer
man till den stora sjön"
"- å, då e man nästan framme"

"jaha, det var en lång väg"
sa kungen

"ja, det är hemskt långt dit"
sa prinsessan
"å ändå är man inte framme"

"jasså inte det" sa kungen

"nej, nu måste man få tag på
ett skepp" sa prinsessan
"- och det måste vara ett långskepp"
"ja, för det går höga vågor
på den stora sjön"

men nu började kungen bli trött
igen . och gäspade stort.
"jaha, du kom alltså med ett skepp"
sa han lite sömnigt.

"ja, jag hade smugit mig ner i
ett av lastrummen" sa prinsessan
"och ingen märkte det"

men nu hördes redan ljudliga
snarkningar från kungen
- så tungt som han sov.

"kanske bäst du kommer tillbaka
i morgon" sa betjänten.
"ja, så kan du fortsätta din berättelse
då"

"men jag har ju ingenstans
att ta vägen" sa flickan.
var ska jag sova i natt?

"vi ska nog ordna ett härbärge
åt dig" sa betjänten
som i en hast blivit mycket vänlig.
"du kan få sova här på slottet"
" - vi har ett väldigt fint
gästrum. speciellt gjort för små
prinsessor".

och prinsessan blev jätteglad
och följde med lätta steg
efter betjänten nedför trappan.

forts följer.

---------------

pussiskramis till natten
- och varje kväll -
tills jag får fatt'en

-----
/ringde - rätt?
och har du tittat på nya fina
filmrutan 2001?/

010919 21:09

kvällis pussilullan!

du!
måste hoppa sagan ikväll!
- helt slut.

suttit framför skärmen halva dan
och redigerat video.
och komponerat musik.
och totat ihop passande dikt.
(tittat på filmen?)

- rödögd e man alltså enna va.

sen av nån märklig anledning
kunde jag inte somna i natt.
och vid tretiden gav jag upp
och tog en halv sömntablett.
(somnade sen efternån timme
med stor svårighet.
passade dessförinnan på att
avkoda ett mess som kanske
var från dig. - och du! - jag ringer)

Och du själv då???
jobbigt eller?
(har den känslan - rätt eller fel?)

Du! - mys och ha det gott.
jo, för det rätar upp sig.
dvs och alltså såsmåningom.

Annars är september en kul månad.
jo, för då kommer alla räkningarna.

visste inte först om jag skulle klara
den här måndaden (ja, efter husvagnen
hade jag ju inget i reserv).

jo, men visst!
det gick..
när räkningarna är betalda
så har jag 700 kvar.. (att leva
på under en månad)

i plånboken: 200:-
på kontot 5.500:- (+ några kronor)
septembers räkningar - 5014:-
---------------------------------------------
jo da! lyckliga jag får 700:- kvar.

men det ska gå!
är man optimist så är man...
(det ramlar nog ner en guldtacka
i huvudet endera dan)

jo, men det är sant.
sedan jag blev tummis med
den store regenten
har jag varit i rejäl knipa
åtskilliga gånger.
(jag menar nu bara den
pekuniära(penga) knipan)

och varje gång.
ja, som genom ett under.
- så räcker han fram sin räddande hand!
nej, det är inte mirakel.
nej, det är verklighet.

ja, så här har du en glad en!

men det blir inte långresor på ett tag.
och eventuellt får jag ta till cykeln.

nä, puss puss lilla gosegumman!
jag älskar dej.

och du! - jag vill fråga.
- kan du älska en fattig man.

och fattig
men ändå
oändligt rik..

kramisar
med smaskiga pussar
på armarna upp
och armarna ner
å på halsen
och båda kinderna
och armarna om dig
och längre än så
törs man nog inte tänka...

010918 21:08

pusse-gulle-plumset!

älskar du mig än???

jo, för ibland känns du så lång borta.
- å då tror jag att du har slutat tycka
om dumsnut.

ska jag fortsätta en bit på sagan?
ja, men vill du verkligen det?
så du läser då i alla fall?

ok, då da!
- här får du lite fortsättning:

-------------------------

(resume: prinsessa på vift och vandring
ska hälsa på en ensam gammal kung.
- en kung som kallas dummis
och som alla skrattar åt i smyg)

forts:


de gick genom långa korridorer,
kom till stora salar,
gick upp för ekande trappor,
och bara mörkare och mörkare blev det.

prinsessan kände en rysning i kroppen
när hon i halvmörkret
gick rakt in i en stor spindelväv..

"ja, här är det" gnällde betänten
med sin gubbiga röst..

han öppnade en liten dörr.
"men först blir det trappan"
"ja, upp i vindstornet är det"

och nu följde en vindlande trappa
med sviktande och knarrande trappsteg.

"hjälp - va va de" skrek prinsessan
när några fladdermöss flög upp
väckta ur sin dvala.

"ingen fara" - "bara små flygande hundar"
skrockade betjänten.
"du blir snart van"
"- om du ska va här nån längre tid"

nu tog trappan slut
och de stod framför en gammal gisten dörr.

"ja, här är det" sa betjänten.
"och knacka du bara på - de e ingen fara"
"han sitter nog bara och halvsover som vanligt
i tronen"
"men annars e han fredlig som ett lamm"

"ja, då gör jag väl det" sa prinsessan
och knackade på lite försiktigt.

"nä, bättre får du allt ta i"
sa bejänten.
" så här ska det låta - ja, om du ska
väcka den sjusovaren"

och betjänten dunkade på så det ekade
i hela tornet.
duuuunk.. duuunk.. duuunk..

"va, eeehhh, vem e de" hördes det innanför
dörren
" - e de nån där"

"ja, de e bara ja" sa betjänten
"och så har jag ett litet kärt besök
med mig också"

"nå, kom in då da" sa den trötte kungen.

och så öppnade de dörren
och kom in i tornrummet...

forts följer.. - kanske redan i morgon.
-------------- (man vet ju aldrig)

nattis-grattis-kram
på pusstårtan

010917 21:30

åh, gosingen - hjälp mej!!!

du, jag var ute alldeles nyss
och tog ett bloss på verandan.
plötsligt tittade ett par otäcka
ögon fram i dörrspringan!
sen hörde jag ett lågt,
kluckande skatt.
- ett otäckt magskratt, liksom.

jag drog igen dörren fort.
ja, å nu sitter jag här.

sötisen, jag behöver din hjälp.
åsså e ja ju alldeles ensam.
å de stormar ute...

dusingen!
kom hit och håll min hand!
- det är onda krafter utanför.

-------- nä, nu måste jag glömma det där.
- så till nåt helt annat...

pussan! - vill du bli min prinsessa?

jo, jag tänkte göra en film
som skulle handla om en ensam gammal kung.


Ja, han satt där på sin tron
och grät.
och ingen brydde sig om honom.

och när hovet var där
visade dom bara upp
sina glada, falska ansikten.

men när dom gått sin väg
skrattade dom högt åt den dumme kungen.

ja, alla skrattade.

man skrattade på ölstugor.
man skrattade på torgen.
man skrattade på middagar.
man skrattade i gathörnen.
ja, alla skrattade hjärtligt
åt den gamle dumme kungen.

och kungen kände allt detta på sig.
men han kunde ju inget bevisa.
och alla bara bugade och blånekade.
och sken så glada som solen.

Men en dag
kom en vacker liten prinsessa
vandrande på vägen.
ja, och hon närmade sig slottet
och tänkte så här.
"varför inte pröva lyckan?"
"jag tror jag tar mig en titt
på det där gamla slottet i alla fall?"

ja, så gick hon över vindbryggan.
och alla soldaterna och knektarna
dom visslade efter henne.
jo, för aldrig hade de sett en så
vacker prinsessa förut.

"å, vem kan bo på ett sånt här gammalt slott?"
frågade hon en gatukrämare
som satt där och glodde och gjorde ingenting.

"javars - de e gamle kungen, vet la ja?"
svarade den trötte hadlaren.

"ja, men honom måste jag få träffa"
sa prinsessan ivrigt. och fortsatte
"- för han har väl både krona och mantel
i rödaste purpur och diamanter uppå"

"nja" tyckte handlaren "kanske har han
diamanter och allt de där - men dom har
han nog gömt väl i så fall"

prinsessan fortsatte nu upp till själva slottet
som låg där i skuggan dit solen aldrig nådde.

så dunkade hon på porten.
dunk-dunk-dunk.

"vem ärrre" hördes en gnällig röst.

"det är bara jag - prinsessan" sa flickungen.
- men som också var prinsessa, naturligtvis.

sakta gnisslade den tunga porten upp.
och framför henne stod en böjd gammal betjänt.

"ja, ska träffa kungen" sa prinsessan enkelt.

"jaha, den här vägen då"

och så följde hon efter betjänten.

---------- Nej, jag fortsätter med sagan i morgon
om jag hinner..
(men den slutar nog lyckligt.
och prinsessan och kungen
finner nog varann till slut)


kram-kram-kram
med pussbullar
och en stor röd ros mitt uppå tårtan

flyttat till resten till kladdarkiv 010916