96 nov (swedish):
en sönda'kväll jag åkte hem med tåget
då såg jag min gudinna sitta där
i smyg jag titta' men hon märkte någe't
då vände hon sig om och jag var kär
två stora blåa ögon mötte mina
om blott det bara var för en sekund
i ramen av ett rufs i råg och lina
sen dess så har jag sovit knappt en blund
-ja, kärleken man fångar bäst i flykten
men den kan inte landa här på mig
för jag kan inte lyfta ändalykten
gå fram och säga mmm, jag älskar dig
nog är du ett förbud, min vackra kvinna
jag hastigt skyndar ner på min perrong
låt vardagen förtränga din gudinna
och tysta genast denna kärlekssång
fast kärleken är blind, jag måste glömma
fast den är alltid ung och alltid vild
jag bortom alla minnen måste gömma
i dagliga bekymmer hennes bild
ja, kärl....
på lördagen jag skulle resa åter
i väntrummet en smärre chock jag får
jag rusar ut fast mina känslor gråter
där väntar du, och jag, jag bara går
sen kom du ut, i blicken fanns en fråga
och den var gjord av hopp och kärlekstörst
men jag för feg för att jag skulle våga
och frågan var - är du den som blir först
ja, kärl....
och aldrig fick jag se den flickan mera
hon lämnade ett tomrum inni mig
och jag fick aldrig chans att reparera
besvikelsen jag skapade hos dig
